Hälsningar från Kanada

11.10.2018 kl. 02:52

Hej. Det är väldigt länge sedan sist. Så länge sedan att jag raderat allt innehåll på min blogg eftersom jag inte trodde jag skulle skriva mer. Istället har det blivit helt tvärtom: Jag har en nytänd iver för att skriva. Jag tänker att jag startar helt från 0 nu när det mesta, eller åtminstone ganska många faktorer, har förändrats och är nya i mitt liv. 

Så vad har hänt sedan senast? Jag har ställt till det riktigt ordentligt och kärat ner mig i en kanadensisk läkare. Det här hände redan för över ett år sedan, men eftersom jag då levde mitt lilla liv i Borgå och allting var väldigt osäkert var det inte så mycket att skriva om. Vi åkte fram och tillbaka, mest han till Finland men också ibland jag till Kanada. Nu när det gått så långt att vi gör ett försök på att leva tillsammans börjar det kännas värt att uppdatera bloggen, eftersom detta försök äger rum i Vancouver i Kanada. Japp, det var jag som fick ge med mig efter en intensiv debatt för att jag inte lyckades göra ett tillräckligt bra sales speech för att få försöket att ske i Borgå. Så jag fick packa ner mina böcker, möbler, kläder och min stolthet och flytta dem hem till mina föräldrar. Jag själv åkte till Vancouver där jag alltså befinner mig just nu. 

Så vad gör jag här, är det många som frågar. Tja, brukar jag säga, eftersom jag än så länge är här på turistvisum så kan jag inte göra så mycket annat än att ta in den nya vardagen och försöka skapa nya referenspunkter och en ny hemmamiljö för mig. Jag skäms och känner mig ignorant över hur lite jag vet om Kanada, över hur lite jag vet om människorna här, om First Nations kulturen som är stark och så innehållsrik. Jag läser om kultur, litteratur, musik, historia, försöker lära mig. Till det går min tid. Att försöka lära mig.

Och visst skulle jag villa kunna skriva att jag under det senaste året har blivit VD för ett miljonföretag och har skrivit böcker som säljer för hundra miljoner euro och designar skönhetsprodukter och gardiner och doktorerat i både musikvetenskap och matematik och hittat lösningen på de flesta problem, men så långt räcker inte min kapacitet.

Just så här långt, till där jag är, räcker den, just nu. (Och jag ber ber ber att varje aktiv produktionsperiod föregås av en aktiv läsperiod. Då ska det inte vara några problem här inte.)

(Men om min familj läser det här så skriver jag såklart aktivt på min gradu varje dag, det bör understrykas.)

Och såklart vill jag skriva. Den drömmen har inte försvunnit någonstans, bara lagts på paus medan jag sugit in inspiration i ett par år. Jag vill, och jag ska, skriva. Det vet jag och det har jag bestämt mig för. 

Och visst längtar jag hem. Varje dag, varje sekund. Det är inte lätt att lämna världens bästa hem, världens bästa familj och världens bästa jobb. Men samtidigt så vet jag att hemmet och familjen alltid är där. En väldigt smart människa sa en gång till mig att hemlängtan egentligen är världens lyxproblem, och att man ska försöka omfamna känslan att man har ett hem och en familj att längta efter. Det är inte alla förunnat att ha det så. Jag har inte flyttat till Kanada för att komma bort från Finland, eller Borgå, eller något annat utan jag har rest till något, och det är min pojkvän och en framtid tillsammans med honom istället för ett liv ensam. Kanske är det konservativt, men ibland är jag väl lite så, konservativ. Jag lever mitt i något jag drömt om länge och det unnar jag mig själv just nu (trots att det känns helt vettigt att ibland ifrågasätta och problematisera de normer och strukturer som skapat mina drömmar.)

I dag har jag tvättat mycket tvätt, läst och skrivit. Jag kommer nog spara ett helt skiljt inlägg för att skriva om boken jag läste ut i morse för den var så speciell och alldeles alldeles värd en helt egen analys. Jag hoppas några av er kommer att orka följa med mig här på bloggen, det är så klart en helt självisk önskan men det ger så mycket för mig att få dela mina tankar med någon då jag inte ännu har ett stort nätverk av familj, vänner och kolleger här. Min pojkvän vill inte figurera på sociala medier eller bloggar så det kommer jag att respektera, så allt jag kommer skriva om kommer handla om mig. Däremot stöder han mig mycket i att visa mig runt i Vancouver och Kanada, och i somras gjorde vi fantastiska roadtrips här i Kanada och i USA som han sa att jag borde skriva om och visa mina bilder från. Det hoppas jag att jag kommer att göra. 

Jag vet att jag är privilegierad och blir bortskämd just nu. Det känns på det sättet fel då jag aldrig varit den personen som älskat att resa utan tvärtom kämpar jag med ångest varje dag och speciellt då det sker stora förändringar i min vardag. Det har jag svårt att hantera. Jag kommer att skriva om härliga ställen, om vardagen, om musik och litteratur och konst och historia, men jag hoppas att jag kommer att komma ihåg att vara ödmjuk och inse att allt ändå handlar om att skapa en vardag i ett liv och en värld som är långt ifrån den jag vant mig vid och som utmanar mig varenda sekund. Men det är värt det, det utgår jag ifrån. Annars skulle jag inte vara här. Men jag kan inte veta hur min framtid kommer att se ut, det vet jag helt enkelt inte. 

Det här är Vancouver. Bilderna tog jag i Stanley Park, Vancouvers motsvarighet till Central Park i New York, för en vekca sedan. Och det här är låten jag lyssnat på medan jag skrivit inlägget. Man hade ju kanske kunna hoppas på att jag lyssnade på något mer creddigt och spännande, men trots att den här låten är lite mainstream svänger den så mycket och bra att jag bara måste. Lyssna och dela med mig måste jag. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer (6)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Åh så roligt att läsa! Lycka till med ditt nya liv! Njut av att vara priviligerad, ta ut allt av det! Boken du kommer att skriva kommer jag att stå först i kö för. Allt gott till dig, ser fram emot flera blogginlägg ute från världen! Kram!
Boktok7311.10.18 kl. 05:39
Tusen tusen tack för att du alltid hejar på mig, det betyder mycket. Ha en härligt fortsatt höst.
13.10.18 04:42
Oj så roligt att du skriver igen! Fortsätt!
Martina11.10.18 kl. 07:00
Jeeee tusen tack, ha en härlig höst.
13.10.18 04:42
Roligt att läsa om ditt äventyr. Njut av att få vara priviligierad. Är inte alla som får vara det och se världen från andra sidan jordklotet ????
Etta11.10.18 kl. 07:35
Tack, jag ska försöka njuta så mycket jag bara hinner. Och jo, det här med smileyn har alltid varit ett problem i kommentarerna här, vet ej varför så jag vågar inte längre lägga in smileyn hit. Haha.
13.10.18 04:43
Skulle vara en smiley men tycktes bli frågetecken i stället.
Etta11.10.18 kl. 07:36
Fint att du skriver. Du är definitivt en djupt fundetande människa. Bra så att du granskar och känner efter. Gräv ej för djupt. LEV livet
Marina ( mia)11.10.18 kl. 20:24
Tack Mia, jag ska försöka komma ihåg att ibland lämna funderandet för en stund.
13.10.18 04:43
Yes! Heja heja. Så roligt att få följa dig och läsa dina texter. All lycka med dig!
Bettan13.10.18 kl. 12:33

Jag heter Sofie. Den här bloggen handlar om hur mitt liv ser ut som en 30-nånting. Jag är väldigt känslig och funderar mycket på livet. Det är min största svaghet och min absoluta styrka. Jag har alltid älskat att skriva och jag har alltid älskat musik. Studerar nordiska språk och nordisk litteratur. Ibland är jag riktigt ledsen, men ibland är jag också jätte jätte glad. Jag brukar skriva om båda.

 

Senaste kommentarer

11.10, 20:24Hälsningar från Kanada av Marina ( mia)
11.10, 07:36Hälsningar från Kanada av Etta
11.10, 07:35Hälsningar från Kanada av Etta