Bilder från 10 år

Publicerad 19.05.2017 kl. 19:25

Vill börja med en av de bästa låtarna från det senaste årtiondet:

 

Så här kvällen innan jag fyller 30 tycker jag det sitter riktigt bra att titta igenom lite bilder från hur mitt liv sett ut de senaste 10 åren. (Alla bilder i inlägget är tagna av mig, kanske onödigt att säga det men kanske ändå helt nödvändigt). För 10 år sedan var jag alltså 20. Hösten efter att jag fyllt 20 började jag studera turism på Arcada där jag studerade i fyra år. Det sista året gjorde jag först biämnes studier på Hanken och sedan jobbade jag ett halvt år heltid på ett dagis medan jag skrev mitt examensarbete. Jag blev färdig restonom 2011. Från de åren har jag inte så många bilder, jag var aldrig en så aktiv studerande att jag skulle ha fotat mycket studierelaterat, däremot gjorde vi en studieresa till New York under vårt andra studieår. Det var första gången jag besökte NYC (och jag firade min födelsedag där, det var år 2009)

 

Den här bilden är seriöst en av de finaste jag någonsin jag tagit tycker jag, den tog jag i NYC just under den här resan.

Min syster bodde också i Paris ett år, henne besökte jag i februari 2009 och då fångade jag Paris på bild så här:

 

Sommaren 2010 jobbade jag på ett ställe jag verkligen inte trivdes på. Jag sa upp mig några veckor innan mitt sommarjobb var tänkt att sluta, istället köpte vi med en vän en sista minuten resa till Spanien. Vi köpte resan kvällen innan vi skulle åka och vi betalade exakt 185 euro för hela resan, en vecka på hotell plus flygen. Vi drog en guldlott, så här såg utsikten ut från vår balkong:

 

Vi åkte också till Gibraltar och såg aporna:

 

Ungefär någonstans här fyllde familjens VD och ordförande 19 år. Det var vår katt kung Orvar. Bara någon månad efter det dog han. Jag saknar honom ännu så mycket att det gör ont i hjärtat, han hade i princip funnits hela mitt liv och var som en lillebror.

Under min studietid jobbade jag också på Sveaborg, jag gjorde praktik där och blev kvar och jobbade en tid efter det också där med kontorsuppgifter.

Sedan under 2010 slog det lite slint i mitt huvud. Jag kom på att jag nog inte är en bra försäljare utan slutade jobba och åkte istället ut i Europa för att titta på min idol Adam Lamberts turné.

 

Det kan ha varit det samtidigt dummaste och bästa jag gjort. Jag träffade honom några gånger under och det är något jag skulle unna alla människor: att få träffa och prata med sin idol. Alltså jag kan knappt fatta att det här har hänt. Det var i november-december 2010.

Under Europa-resan besökte jag bland annat en kompis som var utbytesstudent i Zürich. Vi åt studerandelunch på ett universitet där.

När jag kom hem från den resan insåg jag som sagt att jag nog kanske gått in på lite fel bana i livet. Jag började jobba på ett dagis på heltid medan jag skrev på mitt slutarbete i turism, älskade dagisjobbet och insåg att jag nog ska jobba med sådant istället för med annat. Jag kände ändå att jag behöver få upptäcka världen lite mer, så jag åkte som au pair till USA i ett år. Där var jag 2011-2012. Mitt år började med sju andra au pair-tjejer med en introduktionsvecka i Florida, ordnad av organisationen jag åkte med. Vi lärde oss om allt från amerikansk lagstiftning till CPR och annat man kan tänkas behöva vara medveten om.

 

 

Från Colorado har jag mest naturbilder, vill inte heller lägga upp bilder på människor här på bloggen så ni får beundra Colorados natur:

 

 

Under mitt år där kom en av mina närmaste vänner för att hälsa på mig. På min födelsedag 2012, alltså för fem år sedan, åkte vi till Las Vegas och jag firade min 25-års dag där. Vi åkte under samma resa också till Grand Canyon.

 

 

När jag kom hem till Finland efter mitt år i USA fick jag jobb som lärare och flyttade till Gamla stan i Borgå, tänk att jag snart har bott i den här lägenheten i fem år! Det är lite galet. Men jag trivs så bra här.  

När jag jobbade som lärare hade jag världens bästa vardag. Både när jag jobbade på dagis och när jag jobbade som lärare tänkte jag ofta att tänk att jag får betalt för att göra det här. Då har man kommit rätt, tänker jag. Jag hade ett sådant där bra lärarkontrakt, trots att det var ett vikariat, med lön över sommaren, och när jag har lite längre ledigt vill jag alltid ha något att göra. Så jag fick ett sommarjobb som au pair, i New York den här gånge, och åkte dit för några månader. Där fotade jag en massa, här är några av bilderna jag tagit under den sommaren:

Mitt favoritställe att springa på i världen:

 

 

Under året 2012-2014 jobbade jag igen och gjorde inte så mycket speciellt, fotade lite nu och då hemma hos mina föräldrar, här några bilder från hösten:

  

Och jag gick in i en blomfas i min lägenhet:

 

Under våren 2014 bestämde jag mig för att börja studera igen eftersom jag insåg att min restonom-examen inte kommer att på lång sikt kunna ge mitt ett sådant jobb jag vill ha. Jag sökte in till en utbildning i webbjournalistik i Stockholm, och till Nordiska språk vid universitetet i Helsingfors. Jag hade lyxen att komma in på båda och därför välja vad jag ville göra. Här några bilder från Stockholm från dagen jag deltog i inträdesförhöret:

 

 

Några veckor senare åkte vi till Toscana med kören jag sjunger i för att ha några konserter.

 

 

Sedan åkte jag igen till New York för att jobba lite som barnskötare under sommaren 2014:

 

 

Här tittar man på finalen i Fotbolls VM från en skärm i Bryant Park. Det var fin stämning med många från båda finalistländerna i publiken. 

 

När jag kom hem från New York bestämde jag mig för att stanna i Finland och för att börja studera nordiska språk för att bli behörig modersmålslärare. Det kan ha varit det bästa beslut jag någonsin fattat. Jag kunde dessutom bo kvar i min älskade lägenhet i Gamla stan. 

 

Och där har tre år gått sedan också. Under de tre årena har jag mest studerat, skrivit på skoluppgifter och bloggat, fått några blogginlägg publicerade i HBL och fått vara med på radion några gånger från USA och här hemma i Finland, och jag har lärt mig att älska att fota.

 

 

 

 

Jag slängde ut blommorna ur min lägenhet och den blev svartvit istället och jag klädde mig så att jag matchar min kakelugn. För att varför inte.

Nyåret 2015-2016 spenderade jag i ett iskallt New York.  

 

 

Jag har också sjungit och blivit lagad för konserter:

 

Försökt hålla tomatplantor vid liv på min terass, med väldigt dåligt resultat eftersom fåglarna hade ätit upp varenda tomat några dagar senare:

 

Under 2016 blev jag både gudmor och moster. Det absolut bästa som har hänt i mitt liv, något annat kommer inte ens nära. Eftersom min syster bodde med sin lilla familj i Hamburg under bebisens första tid som människa åkte jag dit i ett par veckor över nyåret 2016-2017. Bebishäng på dagarna, opera på kvällarna, det var det enda programmet jag hade. Och Hamburg var så vackert.

 

När jag kom hem blev jag hum.kand. (eller Bachelor of Arts, jag tycker det låter lite creddigare haha)

 

Och nu står jag då inför att ett halvt år senare bli magister. Jag tänker inte skriva mer om det här eftersom jag skrivit en del om det redan i tidigare inlägg. Jag vill bara säga att jag är enormt tacksam över vad jag fått vara med om under de här åren, inget har varit lätt eller självklart, men jag upplever att jag har lärt mig så mycket och utvecklats så mycket som människa (cliché jag vet) att jag ibland blir riktigt paff. Nu också när jag kollar tillbaka på mina bilder så visst har jag ändå haft ett rätt coolt liv och jag tycker jag har hunnit med mycket. Testat mig fram, gjort fel, försökt rätta till det med bättre och sämre framgång, gjort nya försök, hamnat rätt, och så vidare från början och på nytt. Och såklart har mina år varit fyllda av en massa härliga människor, fantastisk musik, filmer jag sett om och om igen och böcker som fått resten av världen att försvinna. Jag har fått chansen att lära mig mer om politik och fått många nya förebilder, både inom den världen och i andra världar. Det är av människor jag inspireras och jag inspireras mest av människor som är passionerade och brinner för sin sak. Och jag har blivit kär och fått mitt hjärta krossat under de här åren, och inte bara en gång. Men det har också varit okej. Det hör till, har man sagt till mig, och jag har accepterat det för vad det är. Och det är ett krossat hjärta. Varken mer eller mindre.

Och nu har jag nya drömmar att se gå i uppfyllelse. Kanske ska livet lugna ner sig lite. Kanske ska jag kunna sova lite bättre på nätterna, njuta lite längre av frukosten på morgonen (och kanske äta annat än godis till frukost, lunch och middag). Kanske ska jag en dag doktorera, och framför allt, kanske ska jag en dag få skriva som jobb. Det är min största dröm att få skriva. Tills jag inser att jag har börjat uppfylla den drömmen lite redan. Och om jag nån dag doktorerar kommer jag ju få skriva en massa. Och det gör mig så himla glad. Om det är något som jag ber om för mig själv så är det just det: Låt mig få skriva.

Och på somrarna, då jag inte jobbar, brukar jag hänga mycket ute i skärgården med mina föräldrar. Hur somrigt ser det inte ut? Bilden är tagen förra sommaren och jag längtar dit igen.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?

Jag heter Sofie. I maj fyller jag 30. Det känns bra. Jag är väldigt känslig och funderar mycket på livet. Det är min största svaghet och min absoluta styrka. Jag har alltid älskat att skriva och jag har alltid älskat musik. Studerar nordiska språk och nordisk litteratur. Ibland är jag riktigt ledsen, men ibland är jag också jätte jätte glad. Jag brukar skriva om båda.

Senaste kommentarer

13.04, 11:42Nyckel av Ajna
12.04, 20:27Fina saker av Sussi