Uppdatering, förlåt för frånvaron

Jag lever. Kanske mer, kanske mindre än någonsin. Jag skriver inget för att jag lever. Jag läser. Jag umgås, skrattar, sjunger, gråter och pratar. Jag ser på film, vilket jag aldrig gjort förut egentligen. Ser flera filmer i veckan. En ny värld har öppnats för mig. Och serier! Jag har aldrig i mitt liv sett en serie förut men nu gör jag det och det är så bra. Så kreativt och så inspirerande och så himla himla skönt. Jag planerar, drömmer och tar också hand om verkligheten, i mån av möjlighet. (Och tycke, såklart. Ibland blir allt så himla mycket bättre då man glömmer att man på riktigt har ett liv också). 

Jag var så sjuk hela förra veckan. Feber, flunssa och allt det där. Den här veckan har varit bättre, ännu förkyld, men ut ur dimman. På gott och ont. Jag har jobbat den här veckan på det sommarjobb jag haft de två senaste somrarna. Oj så jag har saknat det, och så bra det har varit för mig att vara där den här veckan. Flunssig, men det har gått mer än bra. 

Jag läser också på tent. På onsdag har jag en tent i en kurs som heter Språk och ideologi. Där har jag hittar rätt. Diskurs och pragmatik. Det är det jag vill lära mig mer om. Och litteratur såklart. Men det får bli till efter tenten. Läsa läsa läsa, teorier och skönlitteratur jag själv väljer.

Jag blir så mycket smartare, och så mycket dummare, varje dag jag läser.

Allt är, alltså, precis som det ska vara. 

Publicerad 21.07.2017 kl. 22:29

Just det

Hörni, alltså suck och stön. Det ställe jag har använt för att ha mina bilder jag lägger upp här på bloggen på, har skaffat en ny policy att man måste betala för att kunna dela bilderna vidare från den plattformen. Vilket jag gör när jag bäddar in dem i mina blogginlägg. Så nu har de tagit bort inbäddningarna så att man bara ser konstiga logon här där det borde vara bilder. Jag märkte det redan för några dagar sedan men har liksom inte orkat ta tag i det. Det kostar 400 dollar i året den här nya grejen så ingen chans att jag kommer betala det. Ska kolla på något annat ställe att ha mina bilder, typ Flickr som jag tror kan kosta lite men inte lika mycket? Men just nu orkar jag bara inte ta tag i det här, borde dessutom råplugga på tent, så det får bli till en annan dag. Blah.
Publicerad 03.07.2017 kl. 13:23

Att tanka

Just nu så befinner jag mig på landet hos mina föräldrar. Jag har varit här i snart en vecka, och jag kan inte med ord beskriva friheten i att inte veta när jag ska åka tillbaks till min lägenhet igen. Jag bara är. Gör det jag vill. Sover när jag vill, vaknar när jag vill. Barnvaktar min systers bebis, det bästa som finns i hela iivet. Jag läser. Jag läser konstant, hela tiden.

Det känns verkligen som att jag tankar litteratur. Fyller på. Det är så länge sedan jag har tagit mig tid att läsa precis det jag vill, och förutom att jag läser skriver jag listor på böcker jag absolut vill läsa och vilken affär eller vilket bibliotek böckerna finns på. Jag håller på med ett litet privat läsprojekt och det är så himla intressant att göra det så, att bestämma sig för att nu ska jag läsa de här fyra böckerna och sedan ska jag skriva om dem med utgångspunkt i det här och det där. Jag får riktigt ont i magen av hur bra det känns. Varför jag inte studerade litteratur som huvudämne utan bara som biämne är ett mysterium för mig. Jag undrar hur lätt man kan doktorera inom ett ämne man inte läst som huvudämne. Kanske man måste skriva en biämnesgradu eller nåt sånt, jag har hört att man kan göra det. Äsch men det får jag ta reda på sedan. Nu vill jag bara läsa för att jag älskar det. Jag blandar skönlitteratur med vetenskap också, jag har nästa sommartent redan om en vecka. Dessvärre är det den här gången ett mycket tråkigt ämne jag ska tenta och min läsning går knappt framåt alls. SÅ jobbigt. Men i alla fall, så känner jag att jag är inne i tankningsfasen nu. Jag har börjat inse att jag kanske, i alla fall just nu, fungerar lite i faser. I en fas kan jag producera i racertakt, och bara strömma ut ord, både på bloggen men också i skolarbeten, bara få allt gjort helt enkelt. I andra faser behöver jag tanka  de där orden, få läsa vad andra skrivit för att överhuvudtaget kunna tänka och få inspiration. Det får vara så tänker jag.

Men vet ni. Jag tankar annat än litteratur också. Det har krävt nästan ett år av samtalsstöd för mig att kunna inse, eller kanske att våga inse och att våga säga det högt, att jag har gett väldigt mycket av mig själv de senaste åren. Jag har förbrukat så himla mycket av min förmåga, av mina kunskaper, av min förståelse, av mina kunskaper, av ALLT, och jag har varit himla öppen med att göra det, och med att dela med mig av mig själv, men ibland har jag kanske inte riktigt fått tillbaka allt jag gett bort. Nu talar jag inte enbart om möten med andra människor, trots att det inte heller är uteslutet, utan jag talar också om andra saker. Hur mycket jag satt på paus och hur många delar av mig själv jag glömt bort, slutat utveckla, gömt undan och bytt ut bara för att... tja, jag vet inte? För att klara av studierna, för att vara uppskattad i andras ögon, för att bli bekräftad.... Men istället försöker jag nu lära mig att bekräfta mig själv. Jag är en människa som behöver bekräftelse och jag tycker inte det är en dålig sak, tvärtom är det väl ganska naturligt att en människa vill bli bekräftad och älskad, och också vill höra det med jämna mellanrum. Jag tänker att konstigare än en människa som vill bli bekräftad, är väl en människa som inte söker bekräftelse eller kärlek alls? Vad går en sån människa på egentligen? Problemet uppstår väl först när man ger ALLT av sig själv för att bli just älskar och bekräftad, men sedan får man ingenting tillbaka. Jag tror ju inte att någon gör andra människor illa med flit (eller, jag vill inte tro det), men samtidigt känns det som att människor konsumerar varandra rätt hårt i dagens samhälle. Utan att riktigt visa tacksamhet för den konsumtionen. Jag har inte tänkt tanken riktigt till slut, så det kan vara att jag är helt på fel spår, och jag vet inte just nu heller vad min poäng är. Men lite så här tänker jag att tänk om man kunde älska varandra lite mer än att bara konsumera. Och tänk om man (jag) kunde sluta jaga bekräftelse och istället låta bekräftelsen följa mig. Det skulle den göra om jag kunde bekräfta mig själv mer än att vara hård mot mig själv. 

Men nu ---> tentläsning. Och sedan bebishäng.

Publicerad 28.06.2017 kl. 08:39

Ny vecka igen

Tiden går så snabbt igen. Mitt projekt jag hade planerat för bloggen under sommaren har inte blivit till något, jag får ju till stånd max ett inlägg i veckan så det kan ju inte kallas lyckat ALLS. Å andra sidan mår jag bättre än jag gjort på länge så då tycker jag att det är okej att prioritera annat. Och det som jag har prioriterat är vänner, familj och musik. Jag skrev en tent förra veckan som gick helt okej, spenderade samma eftermiddag med ett par vänner, först lunch med en på Allas och sedan afterwork med en annan, sedan gick jag på the 1975:s konsert som var bland det mysigaste jag sett. Mysigt, och så himla ofarligt på något sätt. Så som världen borde vara. 

Publicerad 19.06.2017 kl. 09:39

Opera, vänner och konserter

Jag har haft en fin vecka. I veckan var jag i Ilmajoki på musikfestival och såg förhandsvisningen av den nyskrivna Mannerheimoperan. Den var helt fantastisk. Musiken, narratologin, kostymerna, humorn, allt kändes välgenomtänkt och proffsigt genomfört.

På fredagen gick jag och träffade två kompisar jag lärt känna på en fest förra lördagen. Det var så fint att vi bestämde då att vi ska ses igen, trots att vi aldrig träffats förut. Och det är så fint att vi verkligen träffades på nytt. Det är ju så ofta som man säger att "vi måste absolut träffas" men sen blir det inte. Men nu blev det. Och det var så kul, vi gick upp i baren högst uppe i Kampen (tror den heter Bar Con?) och satt där vid glasväggen. Vi hade inte tänkt på det, men därifrån såg vi hela flygshowen. Det var så perfekt på nåt sätt, att sitta där med nya vänner och prata om livet och lära känna varandra, dricka ett par glas vin och så som bonus ännu se alla flygplanen.

Nu har jag bara barnvaktat min systers bebis hela helgen, och försökt läsa på tent mellan varven. På onsdagen har jag på förmiddagen min första av tre sommartenter, och på kvällen ska jag gå på the 1975:s konsert på Kabelfabriken. På fredag ska jag gå på en manskörs sommarkonsert, på lördag på en fin väns 30-års fest och på söndag ska jag skriva på gradu. Annars har jag inte så mycket inplanerat för den här veckan.

Publicerad 11.06.2017 kl. 20:36

Veckoslutet

Jag har haft ett fin mysigt veckoslut. På fredag städade jag lite, handlade mat för helgen och gick en lång powerwalk på kvällen och lyssnade på bra musik. När jag kom hem böt jag lakan och kände sedan att jag skulle kunna se en film. Det är konstigt för jag ser aldrig på film och ännu mindre ser jag på serier. Den enda serien jag sett på tusen år är säkert Bonusfamiljen som gick på Yle fem nu under våren och var bara så himla bra. Men nu, alltså, på fredagkvällen bestämde jag mig för att se en film. Jag har länge funderat på någon sådan här Netflix-grej men Netflix känns helt för Netflix så jag bestämde mig för att ladda ner C More istället. Där verkade för det första finnas fler nordiska filmer än på Netflix och jag har ju blivit en riktig liten nordist och så intresserad av nordiska konstformer så då vill jag också kolla nordiska filmer hellre än andra. Dessutom älskar jag formel 1 och med C More kan man genom att ändra sin prenumeration till en lite dyrare också få se MTV3:s formel 1 så jag tänkte att för mina personliga behov är C More mer relevant än Netflix. Sagt och gjort, jag laddade ner den och kollade på en dans film som heter Over gaden under vandet. Värsta mystiska härliga filmen där alla förväntade roller är upp och ner redan i början och har dragits till sin spets, men i helt andra karaktärer än dem man skulle kunna tro. Älskade leken med allvaret. Igår försökte jag sedan se filmen Mother's Day med Jennifer Aniston och Julia Roberts och vem inte men allt var så dåligt att jag inte kom längre än 20 minuter innan jag trodde att jag skulle bli knäpp. Så jag stängde av filmen och gjorde nåt annat istället.

På lördag drack jag skumppa i tolv timmar. Träffade människor jag känner från förut och människor jag inte träffat men kom så bra överens med att det kändes som att det var meningen att vi skulle träffas just där och då. Att med människor jag inte känt innan lördag få sitta och diskutera viktiga frågor som livet, döden, rymden, politik och filosofi var guldvärt för mig. Jag är så himla glad att jag vågar och kan gå ut och träffa människor igen.

Igår mådde jag som jag förtjänade. Inte så bra alltså. Men det var skönt att bara vara hemma också. Orkade släpa mig till matbutiken men inte så mycket mer än det. 

Den här veckan ska jag träffa några vänner för middag ikväll, imorgon ska jag träffa min kompis och min guddotter, på onsdag åker jag med lilla familjen till Ilmajoki på operafestival och kommer hem tillbaka på torsdagen. På fredag möjligtvis träff med de nya vännerna jag lärde känna på lördag och på helgen ska jag bebisvakta min systers bebis. Nästa vecka har jag den första sommartenten så jag ska också klämma in lite läsande och skrivande på uppgifter i den här veckan. Förresten så fattar jag inte att det är juni än. Hur snabbt kan tiden gå liksom. 

Här är trailern till den där danska filmen förresten.

Publicerad 05.06.2017 kl. 12:38

Värk

Alltså hörni. Igår vaknade jag med sådan mensvärk. Spenderade några timmar på golvet i toaletten och spydde upp allt som fanns i mig. Sedan när jag fick två värktabletter att hållas i mig gick det igen att börja leva. Men när det gjorde som mest ont svartnade det för ögonen för mig och jag fick lock i öronen och min färgsyn försvann. Jag såg inget och hörde inget utan hade bara så ont att jag kände mig som att jag hade svimmat men ändå var vaken, liksom halvmedvetslös men ändå medveten. Som tur var jag hemma hos mina föräldrar med andra människor runt mig, men tänk om jag varit ensam hemma. Då hade jag nog varit väldigt rädd. Är det här normalt? Ska man verkligen ha så här ont när man har mens. Nu har de senaste två dygnen gått åt till att jag legat i fosterställning i princip och väntat på nästa kramp. Det är ju inte klokt. Men nu börjar jag känna mig som en människa igen.

Däremot är jag så förväntansfull inför att få presentera en lista på den bästa musiken som kommit ut under 2017 hittills. Alltså så mycket bra musik! Jag kräver massor av musik nuförtiden. Bra melodi (som passar ihop med) bra ord (som jag på något sätt får tag i, endera för att jag förstår dem eller sen för att jag inte förstår dem alls och därför kan tolka dem precis som jag vill. Friheten i att tolka texter man inte förstår är det bästa som finns). Jag tror faktiskt för mig att texten blivit det viktigaste i en låt, det är ord jag lever för och genom. Däremot är det så himla intressant att diskutera varför någon låt låter bra i ens egna öron, medan någon annan tycker att det är det värsta som finns. Det är väl som smak på mat och godis också, att alla tycker om olika, men det är bara så konstigt att det kan vara så olika. Samtidigt som jag tycker att olika alltid alltid är en rikedom, i livets alla områden.

 

Publicerad 01.06.2017 kl. 23:49

Att rädda sin själ

Åh hörni jag finns ännu, kanske mer än tidigare. Jag är bara så himla ledig. Så jag gör ingenting. För att jag kan, och för att jag inte kunnat göra bara ingenting på flera ÅR. Alltså vet ni i dag tog jag en fyra timmars dagssömn. Bara för att jag KAN och för att jag inte behöver åka iväg tidigt på morgonen innan den första augusti (bara för tre tenter under sommaren men det är tre futtiga dagar så de räknas inte). Jag förstår inte att jag är ledig, men ibland när jag tänker på det så börjar jag nästan gråta för så trött har jag varit. Nu sover jag bort allt. Inte sömnskuld, för jag har sovit bra under alla år, men jag sover bort allt presterande, alla femmor jag fått i alla kurser, alla kurser jag gjort samtidigt, alla springa från ställe till ställe, alla vara borta hemifrån tolv eller tretton timmar varje dag, alla deadlines, all press från mig själv, all press jag känt att kommit utifrån, alla drömmar som inte har blivit av, alla drömmar som har blivit av, jag är så utmattad. Det finns inget bättre ord för det. Det är, i frågan om väldigt mycket, en positiv utmattning, det mesta som har hänt är bara bra, men allt har gjort mig så trött. Som högkänslig känns allt dessutom x1000. Och det har varit så många intryck, så mycket att ta ställning till, så många val, beslut, ånger, hopp och gaaaah. Så nu bara sover jag och vägrar fatta ett enda beslut. Jag vägrar fatta nånting. Just nu är min uppgift ingen annan än att läsa till tre tenter och skriva en gradu. Om någon försöker säga att jag borde ta ansvar för annat också så säger jag NEJ. Jag hoppas jag snart/imorgon/om en timme kommer skriva mer än jag gör nu men jag ska inte lova nåt pga dagssömn och annat viktigt.

Publicerad 29.05.2017 kl. 22:41

Om att fylla 30

 

På lördagen fyller jag 30. Jag vet att jag talar mycket om det, men det ÄR en stor grej för mig och jag berättar gärna för människor att det är min födelsedag och att jag vill fira den ordentligt. Jag harnog inte firat någon födelsedag så stort som jag kommer göra i år, men ingen födelsedag har heller varit så viktig för mig. På lördagen kommer jag att fira hela dagen, först med familjen och vänner, och sedan på kvällen med några till vänner. Förhoppningsvis blir jag ju magister i början av hösten och då tänkte jag ha en stor 30 + magister-fest. Det tycker jag att jag är värd, för jag är stolt över att ha klarat av att göra den här femåriga utbildningen på endast tre studieår, och över att ha ett jobb som väntar genast i början av augusti. Eller ja, jag har tre boktenter kvar att skriva under sommaren, och en gradu, men jag tänker att det ska gå bra och relativt smärtfritt. Jobbet som väntar motiverar mig att få det gjort så fort som möjligt nu.

Det är heller ingen hemlighet att de senaste två åren varit de märkligaste i mitt liv. Jag har mått väldigt dåligt, samtidigt som jag aldrig har trivts så bra med vad jag gjort på dagarna som nu. Det är absurt på många sätt. Men därför är jag stolt också, stolt över att ha klarat av mina studier snabbt med höga vitsord trots att jag haft det svårt. (Jag har såklart fått hjälp av en massa fina människor som familj, vänner, lärare, kolleger, samtalsterapi och så vidare utan vilka jag aldrig skulle ha klarat av de här åren, så jag kan såklart inte ta all cred själv utan är förstås otroligt tacksam för allt jag har fått. Det känns lite orättvist ändå, att jag varje dag får så mycket mer än jag ger. Förhoppningsvis kan jag någon dag ge lika mycket till dem, eller till någon annan, för att föra allt det goda vidare).

Imorgon kommer jag att gå på vad som antagligen blir den sista föreläsningen någonsin för mig på universitetet. Jag sörjer det väldigt mycket för jag har verkligen känt mig hemma och på rätt ställe i den akademiska världen. Jag har till och med tagit mod till mig och talat med några lärare om att jag drömmer om att doktorera en dag, och de har varit så himla snälla och lovat hjälpa genast om jag vill ta itu med att börja fila på en ansökan och forskningsplan.

Men den tiden är inte just nu. Det känns också skönt att komma ifrån allting, få lite distans och istället jobba som lärare, något jag älskar och kan gå helt in i, i åtminstone i ett år. Och ibland funderar jag på ifall jag ändå är tillräckligt akademisk för att doktorera? Jag tycker jag har svårt för vissa abstrakta tankar och den opersonlighet jag ibland har känt att finns i den vetenskapliga världen (okej, opersonlig är inte rätt ord men jag kommer inte på ett bättre ord för vad jag tänker på just nu). Jag förstår att där vetenskap skapas och diskuteras ska det vara abstrakt och opersonligt - det är väl det som gör det till just vetenskap - men sedan är det en annan fråga om jag kan passa in i det och förstå det så bra att jag kan doktorera. Jag hoppas så mycket att jag passar in i det, och att jag ska kunna omfamna det helt en dag. Kanske om ett år, eller två, men inte just nu.

I övrigt har jag en idé för vad min blogg ska bli efter jag fyllt 30. Bloggen heter ju Livet efter 30, och jag skapade den med tanke på en grej och ett tema som jag hade tänkt köra igång med på lördag då jag fyller år. Kanske jag presenterar idén redan imorgon på fredagen så att jag kan börja på lördagen.

Och det känns så bra ändå, att bland allt som har gjort mig ledsen och allt jag känt mig orolig och sorgsen över, så har aldrig det här med att fylla 30 varit en sådan sak. Tvärtom känner jag att jag inte skulle vilja vara en dag yngre, jag skulle inte vilja vara utan en enda dag av mitt liv utan jag tror att jag passar bra som 30. Hej, jag heter Sofie, och jag är 30. Det stämmer så bra överens med verkligheten och min syn på mig själv att det inte finns något alls att bråka över när det kommer till min ålder Eller, jag beter ju mig inte nödvändigtvis alltid som en mogen 30-åring, många tycker jag har ett mycket yngre utseende och jag får varje gång visa ID när jag köper alkohol, men rent livserfarenhetsmässigt är jag nog i alla fall enligt min egen mening redan en bra bit in i 40.

Om någon frågar ifall det är något jag ångrar i mitt liv så brukar jag svara att det i så fall är att jag inte läste lång matematik i gymnasiet. (Det är faktiskt något jag tänkt att jag kanske skulle vilja göra någon gång i framtiden – råplugga lång matematik för att sedan gå och skriva det i studentskrivningarna. För att ta revansch på dåliga beslut fattade i tonåren, helt enkelt.) Alla andra saker i mitt liv är jag ganska övertygad om att blivit precis så som de var menade att bli, och det utgår jag från att allt kommer bli också i framtiden.

Och hur den här låten har funnits i tre år men först i dag dykt upp i mitt medvetande (dvs i mina Youtube-rekommendationer) är beyond me. Har lyssnat på den utan avbrott i säkert två timmar nu.

Publicerad 18.05.2017 kl. 21:29

Bästa bidraget

Hej jag heter Sofie och jag är en lat bloggare. Jag vill verkligen skriva, och jag tänker varje dag på vad jag vill skriva om, men det blir inte. En orsak till det kan vara att jag är så himla mycket mer... socialt kapabel, eller vad man ska kalla det, än jag varit på länge. Alltså jag går ut ur min lägenhet och gör saker, jag träffar vänner och bekanta (gamla och nya), jag går på fester, jag planerar och ser fram emot saker och det är så himla roligt men det tar så mycket energi också att sedan när jag är hemma så gör jag inget annat än sover. Jag har mycket att berätta, mycket som har hänt i mitt liv, men jag ska inte göra det just i dag.

Det enda jag nu känner att jag vill säga är tack Europa för att ni röstade på det absolut bästa bidraget i Eurovisionen, så mycket att just det bidraget vann. Det är länge sedan jag sett ett så spontant, lyckligt och äkta framträdande. Jag vet inte vad det är som berör mig men det berör mig så starkt. När jag såg texten översatt så blev jag så himla varm i hela kroppen. Och det här framträdandet som han gjorde med sin syster (som har skrivit låten) efter att han vunnit är bara så härligt bubbligt.

Publicerad 14.05.2017 kl. 22:17

Vecka av fester

Jag har världens bästa vecka på kommande! På torsdag fyller en nära vän 30, och det ska såklart firas. På fredag fyller en annan nära vän 30, och det ska firas med fest hos henne på lördag. På måndagen har jag namnsdag (okej det är kanske inte så viktigt), nästa fredag ska jag fira med några studiekompisar att de pedagogiska studierna är över (för på fredag har vi den sista dagen av föreläsningar) och dagen efter det, alltså på lördagen den 20.5., fyller jag 30! Jag har alltid vetat att jag ska fira ordentligt när jag fyller 30, så det ska jag göra. Nu på min riktiga födelsedag blir det kanske i lite mindre skala, men ändå fira med närmaste familj och vänner, men sedan på hösten när jag också förhoppningsvis blivit färdig magister har jag tänkt ha dubbelfest för att fira 30 och magister. 

Och den här veckan är det ju Eurovision. När jag var liten älllskade jag det, nu för tiden tittar jag ännu pga jag är så musikintresserad men det mesta är ju ganska dåligt, om man tittar med de glasögonen. Däremot tänker jag alltid på det bästa bidraget och framförandet någonsin i ESC, jag kan fortfarande inte förstå att det här inte vann. På min förra blogg skrev jag nog om det här nåt tag, men jag tycker så om att titta på det här klippet för när hon sjunger så sjunger hon så intensivt och närvarande. Det ser ut som att hela hennes hela kropp är med, varje cell är så himla närvarande just i den där stunden. Och när hon sträcker ut armen och handen sträcker hon liksom varje finger, så långt det går. Hon gör allt till 100% och hennes röst är så fantastisk. Jag kan absolut inte spanska och har ingen aning vad hon sjunger om, men jag tror på varje ord hon säger. Varje ord.

Publicerad 09.05.2017 kl. 21:35

Bästa söndagen.

 

Jag sover så himla mycket just nu, det är som om jag tar igen typ ett ÅR av nätter som jag nog sovit mycket under, men som aldrig riktigt fått mig att vila ändå? Ni vet ibland kan man sova hur mycket som helst men ändå inte känna sig utvilad. Så har jag känt mig nu i över ett år. Men nu sover jag, och är pigg när jag vaknar. Det känns så himla konstigt, men så bra också. Så bra. 

Publicerad 07.05.2017 kl. 23:24

Uppdatering

Hej. Jag lever, och jag skriver, men jag bloggar inte utan det är gradun som fått min fulla uppmärksamhet den senaste veckan. På vappenkvällen har jag bokstavligen suttit inklämd i baksätet på en bil efter klockan 22 på flygfältet och skrivit på min gradu efter några glas skumppa. Jag ska inte gå närmare in på det, men så kan det gå när man har en första deadline på kvällen den första maj. Så hela första maj gick också åt till att jag skrev. 

Förutom det så mår jag riktigt riktigt bra. Det känns skönt att säga det, för första gången på länge, med rak rygg och stå för det. Vet ni att jag har fått ett jobb som börjar den första augusti, därav blir det nu lite stressigt att hinna få alla studier gjorda innan det. Så det blir att skriva gradu och tenta tre kurser under sommaren. Jag kan inte förstå att jag ska tillbaka ut i arbetslivet. Jag längtar, men samtidigt sörjer jag för att jag ska sluta studera.

Och jag har lärt känna nya människor, fått vara med om roliga saker, jag har så fina planer för maj, om lite på två veckor fyller jag 30 och jag kommer ha en så fin dag då, jag köpte världens finaste kjol igår och jag har köpt en hel drös av ny bra musik. Gud alltså jag är inne i en sån musiklyssnarperiod, jag lyssnar verkligen från första sekund jag vaknar tills jag går och lägger mig. 

Till exempel den här, trots att den är ganska långt från den musik jag annars brukar gilla. Men på morgonen när jag just har vaknat, och ser att solen skiner där ute, så är den perfekt att lyssna på. Gud så jag älskar när hon börjar rappa där mot slutet. Jag bara JAAAA! 

Publicerad 04.05.2017 kl. 22:09

Nattrutiner

Mina sömnrutiner har blivit helt knäppa, på natten alltså. Jag vet inte om det är ljuset eller vad det är, men jag har nu i redan ett par veckor vaknat klockan 4.30, men nu har det ändrat och jag vaknar strax efter 3. Sedan kan jag bara inte somna om. Så en natt steg jag upp för att äta en banan, och på något sätt tror jag att min kropp tror att allt jag gör ska bli en rutin för nu varje natt då jag vaknar klockan 3 skriker min kropp efter en frukt. Så jag stiger upp, äter den, blir pigg, promenerar omkring lite här i min lilla lägenhet i en timme ungefär och gör grejer typ plockar lite och läser lite i någon bok och så vidare. Sedan där efter fyra somnar jag om igen, men då jag haft många morgnar i Helsingfors som börjat 8 har jag börjat stiga upp strax efter fem så jag hinner bara sova en timme. 

Och jag fick ett tips att  försökaskriva på skolarbeten på natten. Så igår testade jag på att börja skriva där vid fyra när jag vanligtvis somnar om. Men det gick såklart inte, för just nu får jag inget skrivet (det är nog en ond cirkel - jag är så stressad för allt jag borde få skrivet så jag får absolut inget skrivet vilket bara gör det värre) utan istället låg jag och tittade på dumma videos på Youtube. Alltså den här när Ellen och Michelle Obama shoppar på CVS måste vara min favorit, jag kan titta på den hur många gånger som helst. Och Michelles carpool karaoke med James Corden älskar jag också. Men de är ju inte gradumaterial precis.

 

Publicerad 26.04.2017 kl. 09:37

Dagssömn

Oj, jag klädde på mig träningskläder kring 12 idag och tänkte gå ut på springtur men råkade somna och sov nästan tre timmar! Jag vet att jag behövde det för jag har inte sovit bra den här veckan, max 5-6 timmar per natt och det är lite för mig som brukar sova 8-9 timmar. Nu idag på dagen sov jag så djupt som jag inte gjort på jätte länge. Jag har drömt så konstiga, fina, roliga, skrämmande saker och varit helt i någon annan värld. När jag vaknade tog det en stund för mig att komma ihåg vem jag är, var jag är, vad jag håller på med i livet och så vidare. Det var jätte skönt men nu har jag varit så dåsig efter det. Ska försöka komma ut på springtur nu snart och sedan använda kvällen till att skriva istället. 
Publicerad 22.04.2017 kl. 18:26

Jag heter Sofie. I maj fyller jag 30. Det känns bra. Jag är väldigt känslig och funderar mycket på livet. Det är min största svaghet och min absoluta styrka. Jag har alltid älskat att skriva och jag har alltid älskat musik. Studerar nordiska språk och nordisk litteratur. Ibland är jag riktigt ledsen, men ibland är jag också jätte jätte glad. Jag brukar skriva om båda.

 

Senaste kommentarer

12.07, 15:57Att tanka av Daniela
13.04, 11:42Nyckel av Ajna
12.04, 20:27Fina saker av Sussi